Västerlandet och dess fiender

Recensioner

1. 

   ErikS – 7 januari, 2016

   Tack så mycket för snabb leverans! Roligt att se att MacDonald fortfarande skriver och publicerar böcker och att han nu har börjat fokusera mer på de europeiska folken och inte bara på judarna. Otroligt viktig läsning och det enda negativa är väl att boken hade kunnat vara ännu tjockare och mer omfattande. Det som är bra med MacDonald är också att han inte gissar eller tycker utan är noga med att belägga allt han skriver, något som förstås är väldigt viktigt för boken ska ta sig in i de mer seriösa finrummen.

2. 

   JohnnyB – 8 januari, 2016

   Viktig bok och bra översättning! Förordet av Daniel Höglund är också mycket bra och sätter det hela i ett mer svenskt perspektiv. Som Eriks är inne på så är boken visserligen ganska kort men jag tycker ändå att Macdonald hinner förmedla det som är viktigast på dessa dryga 200 sidor. Dessutom kan det vara bra att han även som akademiker ger ut lite kortare böcker då och då eftersom det inte är säkert att alla orkar läsa igenom en bok på 800 sidor!

3. 

   Fredrikali (verifierad ägare) – 14 april, 2018

   Västerlandet och dess fiender är i mycket mindre grad originell än vad hans tidigare böcker på svenska är. Framför allt den första hälften av boken består mest av insamlat sekundärmaterial om européers identitet som länge har gått att finna i annan litteratur. Mest torde denna del vara av intresse för amerikaner som under senare årtionden har börjat intressera sig alltmer för sitt ”European-American Heritage” i takt med att de inser att dagens bild av vad det innebär att vara amerikan har formats av intellektuella judar med hjärtat på helt fel ställe. Vad som är bra med MacDonalds genomgång, är att den är ett koncentrat av intresse för den som vill ha en grundläggande förståelse för europeisk identitet, vilket är en nödvändighet för att kunna blicka framåt, både för återuppbyggandet av sin egen och sitt folks identitet, fjärran från de anti-vita anti-identiteter som numera pådyvlas oss av främmande makter. MacDonald är också bättre på att inte låsa in sin modell för kulturell identitet som extrema vänsterstrukturalister som Focuault gjorde: Här är det mer en fråga om vad läsaren kan använda sig av än vad en författare skriver läsaren på näsan.

   Bokens andra del gör nedslag i diskurser som pekar på hur främmande krafter syftar till att bryta ned Europa. Dessa nedslag är i vissa fall något för sammanhangsberoende, men fungerar som en språngbräda för en djupare förståelse för Europas prekära situation. I bästa fall pekar den framåt mot MacDonalds kommande bok, som enligt honom själv förmodligen blir klar under 2018, och som med stöd av tidigare utgivet material bör kunna bli en ny milstolpe i den diskurs som på sikt kommer att rädda den vita befolkningen från dess aggressiva, extremt kollektivistiska fiender.